Fasanjakt på Markie Hage slott

Naturen är oförutsägbar. Och det är förmodligen därför så många av oss gillar jakt – att man aldrig vet exakt vad man kan förvänta sig. Samtidigt vill de flesta av oss slippa komma hem tomhänta. Vi fick följa med på en liten viltjakt i Skåne och uppleva spänningen och lyckan i en välplanerad jakt.

Vi har den underbara sommaren bakom oss. Och när vi rullar in på innergården mot Markie Hage slott, strax utanför Anderslöv, visar även hösten sig från sin bästa sida. Luften är frisk. På den ljusblå himlen dyker det upp några stackmoln. Det finns fortfarande tillräckligt med plusgrader för att överväga att ta av dig jackan. Runt omkring breder det frodiga, skånska landskapet ut sig. Landskapet som kommer att dela sina rikedomar med oss ​​nästa dag.

FASAN PREMIÄR

Det är 1 oktober och det betyder starten för fasanjakten i Sverige. För norska jägare som Morten Krohg från Jaktia AS är detta ett välkommet avbrott innan älgjakten börjar.

"Actionpackad och otroligt bra med vilt gör jakten både spännande och utmanande. Detta är perfekt för någon som älskar att svinga ett hagelgevär", säger Morten.

Det skrattas, äts och dricks gott. När tystnaden och solen går ner över den glittrande Börringesjön vet vi alla att morgondagen kommer att bli en bra dag. Ingen bryr sig särskilt mycket om väderleksrapporterna.

JAKTMARKER MED GAMLA ANOR

Jaktmarkerna vi ska jaga på tillhör Store Markie. Det är en berömd egendom som nämndes i historieböcker redan på 1300-talet. På den tiden ägdes den av den danske kungen Valdemar Atterdag. Markie Hage Castle, där vi nu bor, byggdes i slutet av 1800-talet som ett sommarhus. Det är inte bara storleken som skulle göra en medioker sommarhusägare röd av svartsjuka. Läget vid södra änden av sjön Börringsjön gör det hela otroligt vackert. Jaktområdet ägs av Scandinavian Prohunters som drivs av makarna Sofia Hammarskjöld Bengtsson och Stefan Bengtsson. Tillsammans med yrkesjägaren Gustav Eriksson arrangerar de bland annat andjakt, fasanjakt och småviltsjakt.

SAMLING UTANFÖR SLOTTET

Nästa morgon samlas vi på innergården framför slottet. Gårdagens blå himmel har bokstavligen blåst bort, men det finns fortfarande en kvardröjande känsla. Jaktledaren Stefan går igenom vad vi kan förvänta oss av dagen. För honom handlar en bra jakt mycket om förberedelser och planering. Dagens schema innehåller "blandad småviltsjakt". Huvuddraget är så kallat "rough shooting" – en jaktform där skyttarna går brett och driver upp viltet med god hjälp av hundar, för att sedan skjuta på viltet som dyker upp. Jaktformen är betydligt vanligare i Storbritannien, men blir mer och mer populär även i Skandinavien. Att få vara med på en så stor jakt som idag – med totalt 14 skyttar – är ett privilegium få personer har, och en stor upplevelse för de som är med.

– Det är lite mer action, lite roligare, säger en av skyttarna som har deltagit tidigare.

– Omgivningen och samspelet spelar en avgörande roll. Man kan gå runt och prata med varandra. Jämfört med andra jaktformer är det inte så viktigt här vilket byte man får.

Dagens tilltänkta mål inkluderar fasan, rapphöna, hare, änder, kråka och duvor. Vad som kommer att hända i slutändan är omöjligt att förutse, hur väl Stefan och Gustav än har förberett jakten. Hundförarna dyker upp och gör oss sällskap. Vi sätter oss i bilarna och kör några kilometer. Sedan stannar bilarna på rad, där jakten ska börja.

 

 

 

GENOM TRÄD OCH BUSKAR

De skånska sockerbetorna breder ut sig omkring oss. På vissa ställen är betorna redan skördade, men på fältet där vi befinner oss är de fortfarande tätt packade. Det kan finnas verkliga problem som gömmer sig under bladverket här. Regnet har också gjort dem hala, så man måste se upp var man sätter foten. Självklart vill du helst undvika att snubbla med ett hagelgevär i händerna.

Här finns bra jaktmarker. Den bördiga jorden ger bra föda till både fåglar och annat småvilt. Samtidigt kan det vara svårt att upptäcka hararna i växtligheten. De är pigga djur som gömmer sig bra. Stefan placerar ut oss på ett tjugotal meters avstånd. Med så många personer i jaktlaget täcker vi en betydande del av fältet. Det tar tid att sprida sig, men det är snart klart. Vi rör oss i jämn takt – steg för steg. Inget spel syns. Men snart kommer vi fram till buskarna längs vägkanten. Det är tydligen här fasanerna gillar att vara.

UPPFÖDNING OCH REPRODUKTION

Fasanen har sitt ursprung i Sydostasien och det var just till sådana slottsmiljöer som den först kom när den gjorde entré i Sverige på 1700-talet. Flera misslyckade försök gjordes att domesticera den, bland annat av Oscar I, men det var inte förrän i slutet av 1800-talet som den verkligen klarade sig på egen hand. Det har gjort att vi nu kan jaga både tama och vilda fasaner i dessa områden.

Men uppfödning är inte alltid problemfri. Inför årets jakt hade fågelinfluensan plötsligt drabbat uppfödaren. Vad gör man då? En fasanjakt utan fasaner är inte mycket att skryta med. Gustav fick rycka in och mata fasanerna på egen hand.

FÖRSTA SKOTTET

Vi står tysta bakom buskarna. På andra sidan ska fåglarna lokaliseras. Jaktledarens hund skickas fram och stöter. Plötsligt lyfter den första fasanen på vingarna och det första skottet ringer ut över slätten. Tätt förföljd av flera skott. Det finns mycket fasan. Släppningen har gått bra och Gustav kan ta det lugnt. Hundarna hämtar fasan efter fasan, och snart har Stefan händerna fulla av vackra fasaner. Det bådar gott för dagen. Vi tar oss igenom buskarna och fortsätter upp på fältet.

–"Framåt!"

Dagens första hare hoppar förbi flera av skyttarna. Han klarar det den här gången.

–"Stanna en minut!" Stefans röst bär över hela landskapet. 

–"Vi måste gå på en linje!"

Det är en utmaning att få närmare 20 personer att gå i rak linje. Men det är viktigt, då vi ska kunna skjuta både framför oss och bakom oss. Det isiga regnet piskar dig i ansiktet. Hundarna gnäller av otålighet.

–"Framåt!"

Vi rör oss taktfullt över fältet mellan raderna av sockerbetor.

ETT VARMT AVBROTT

Fikapausen är efterlängtad. Regnet är ihållande. Men med rätt kläder klarar man sig ändå bra och både stämningen och jaktlyckan är trots allt bra. Fångsten är inte bara fylld med fasaner, utan även några harar.

Det är dags att byta jakt. Den här gången står rapphöns på programmet. Vi parkerar bilarna en bit bort från en vattendrag och närmar oss försiktigt för att inte skrämma iväg dem. Men vädret gör det svårt att hitta både bra lägen och höns och de som nog är där kan ana oss på långt håll. Ett ensamt skott går av, men det missar.

Vi packar ihop och beger oss tillbaka mot en varm lunch på slottet. En gammaldags gryta håller på att värmas upp och snart känner vi oss redo att trotsa vädret och bege oss ut igen. Villand är ansvarig. Vi måste bara resa lite längre än vi planerat.

DE UTSLÄPPTA ÄNDERNA

Vissa tror att det är lätt att släppa ut fåglar. Det är inte alltid så här. Ofta får vi istället en påminnelse om att vi trots allt har att göra med levande varelser. Det fick Stefan och Gustav erfara i år. De hade gjort ett bra jobb med att placera ut änder vid en av dammarna nära gården. En enorm investering så klart, både i tid och pengar. Men tyvärr har den torra sommaren också drabbat Skåne. En del av dammarna har torkat helt och ändarna har försvunnit. Dessa änder skulle ha det annorlunda. En morgon hade de bestämt sig för att lämna dammen. Och vart de tog vägen vet ingen. Därför är vi nu på väg till en annan damm.

VILDÄNDERNA ÄR PÅ SIN VAKT

Regnet har slutat och det känns lite skönare att vara ute. Vi stannar till vid en gård och rescenserar jakten på gården. Det är ett par minuters promenad ner till dammen och när vi närmar oss måste vi smyga upp så försiktigt vi kan. Ingen får skjuta förrän alla skyttar är på plats. Men det går inte. De kommer att flyga upp innan vi är redo att avlossa det första skottet. Vi skjuter förgäves på dem, men de försvinner snabbt. De klarade sig den här gången, och det är nog inte den första.

–"De har lärt sig att vara på sin vakt", säger Stefan. Även om de inte såg oss så kanske en av dem kände lukten och då drog den och tog alla andra ändar med sig samtidigt. Även om han verkar lite besviken efter det misslyckade försöket är han inte orolig. Han vet att vi har ett ställe kvar.

JAKTENS MÅL

Vårt slutmål är en större damm. Det ska finnas gott om änder här. Vi delar upp oss i två grupper och ställer upp på varsin sida runt dammen och i vassen nedanför. Dessa änderna verkar inte vara lätta att störa, men tystnaden är påtaglig. Ingen vill missa chansen nu.

–"Pang!"

Det första skottet ekar över det dimmiga landskapet och sedan kommer fler med korta mellanrum. Gång på gång flyger änder över oss. Skotten ekar genom det dimmiga fältet. Höstluften blandas med krutrök. Hundarna har det hårda jobbet att hämta bytet. Och precis när vi tror att det är över kommer ett nytt uppsving. Det känns som att det aldrig kommer att ta slut. Just då känner vi att det börjar regna igen. Men nu spelar det ingen roll längre. Belöningen från den senaste jakten är alldeles för stor för att det dåliga vädret ska spela någon roll.

När tystnaden sjunker efter det sista skottet går alla tillbaka till bilarna. Änderna får så småningom jaktparaden att bestå av 158 fåglar. Minst två av skyttarna har fått slut på ammunition. Och det berodde inte på att de hade för lite folk med sig.

–"Det var lite rock'n'roll", skrattar Stefan.